getväppling
Anthyllis vulneraria
Europa, västra Asien, Nordafrika. I Sverige främst i Götaland och Svealand, i Norrland mer spridd. I Sörmland tämligen allmän – (24%). Getväppling är flerårig. I Sörmland förekommer två underarter. Den inhemska, subsp. vulneraria, är ursprunglig på örtrika berg och torrbackar, framför allt vid kusten och i kalktrakter. Särskilt rikligt förekommer denna typ på skärgårdens och kustområdenas kalkberg och kan där ställvis vara nästan lika variabel i blomfärg som på Ölands kalkmarker. Den storväxta, mera upprätta blekblommiga subsp. carpatica – stor getväppling, är i sen tid införd som foderväxt och kulturspridd på sandig mark längs vägar och järnvägar samt i grusgropar och liknande miljöer. Den är tämligen jämnt spridd i hela landskapet och tycks ha kommit in först under 1900-talet, delvis genom vallodling. De två formerna har tyvärr inte klart hållits åtskilda under inventeringen. Större delen av inlandsförekomsterna tillhör denna form.
Första fynd
Först rapporterad från Salem Viksberg (Linder 1716).
