Kösan är ett ettårigt ogräs i åkrar, främst sandiga och moiga, men lokalt även på lera. Genom fröspill dyker den upp på skräpmark och ladugårdsbackar. Numera förekommer den ibland även som inkommen med utländskt gräsfrö i nysådda vägrenar. Kösan är höstgroende, och påträffas därför främst bland råg men också bland höstvete. På 1800-talet var den allmän (Hofberg 1852) eller tämligen allmän (Thedenius 1871). Sedan dess har den minskat starkt på många håll. Den var t.ex. allmän i Bogsta socken på 1880-talet (Lindström 1892) men kunde ej alls återfinnas där 1989 (HEW). Enligt Malmgren (1982) är kösan numera helt försvunnen från Västmanland. Även i Sörmland har nyspridningen i åkrar säkert i stort sett upphört med den moderna utsädesrensningen och förmodligen har kösan minskat. Liksom flyghavren håller den dock ännu stånd på många av sina gamla lokaler, främst på sandmark. Den hinner så sig före skörden och på så sätt bygger den upp stora fröreserver i åkermarken. I Sörmland är kösan ännu lokalt ett livskraftigt och svårutrotat ogräs på sandig mark och på högsommaren kan man på sina håll, t.ex. i trakterna väster och nordväst om Nyköping, eller i Österhaninge se rågåkrarna stå rödbruna av kösans skira vippor.