brudbröd

Gammal bofast art.

En kollekt med skolherbarieetikett föreligger: Tännäs: Fjällnäs (1919, Brita Lindquist, GB). Det måste ha varit en tillfällig förekomst (om inte feletikettering).

1047 Filipendula vulgaris Moench

Syn.: F. hexapetala Gil.

This mainly Eurasiatic species avoids the oceanic parts of W. Europe. In the northernmost places it is occasional. It is reported as introduced locally to eastern N. America. Cf. also Meusel et al. 1965, map p. 223.

Brudbröd är en ursprunglig men betesgynnad art. I norra Halland utgör den kalkgynnade växten ett karakteristiskt inslag i de rika, synvända branternas vegetation. I övrigt växer den ganska sparsamt i solöppna, torra/friska och ofta blockiga naturbetesmarker samt på åkerhällar och åkerrenar. Några gånger är den också funnen på järnvägsområden.

Brudbröd, som minskat under 1900-talet, hör till den grupp av växter som hotas genom att naturbetesmarker blir allt ovanligare. Även gräsens ökande dominans genom kvävenedfallet bidrar till försämring av artens fortlevnadsmöjligheter.

Spridd–allm. på Närkeslätten i torrängar vid åker- och haghällar, bryn och gläntor. Enl. Kjellmert var den täml. sälls. i Svennevad. Den gynnas av närhet till kalk- och skifferbrott, hyttslagg, kalktorrängar m.m. men saknas mestadels i Skogsbygden.

Vid Ervalla station i Axberg har månghundraåriga lämningar av växten påträffats (Kjellmark 1899).

Allmän på Mälarslätten och i Sydöstligaste Skogslåglandet, högre upp hastigt minskande-försvinnande. Frånsett primärlokal, där den nu är utgången, i Bergslagen endast känd från kalkområdet. Uppenbarligen värmekrävande, på olika sätt gynnad av Sydöstra Västmanlands kontinentala klimatförhållanden. Utbredningstyp: S4.

Myrin 1832.

Perenn, rosettbärande, 3–5 dm hög ört. Parbladigt sammansatta blad med flikar i 2 storlekar. De största är ca 1 cm långa och mycket kraftigt tandade. Flikarnas yta ligger i stort sett i samma plan. Det syns i regel mycket tydligt att de inte är strikt motsatta. Det sista paret utgörs av stora flikar som är sammanvuxna med ändfliken till en 3-flikig slutflik. I toppen med en rätt oordnad, grenad samling vita, 6-taliga blommor, som är rödaktiga i knoppstadiet. Frukten är en rak, hårig nöt.

Brudbröd är kalkgynnad och växer på torr öppen mark. Bildar knölliknande upplagsorgan på rötterna. Det är de som är “brudbröden”!

Förväxlingsrisk:
Som blommande omisskännlig.
Älggräs (Filipendula ulmaria) har bredare blad och de största småbladen är dubbelt sågtandade. Flikarnas yta ligger ej i samma plan.
Hos småborrar (Agrimonia) (norrut till Hälsingland) är de 3 yttersta småbladen är ej sammanvuxna. Stängellösa rosetter av brudbröd kan likna röllika (Achillea millefolium), men den har mer finflikiga småblad som absolut inte bildar ett enda plan.
Av flockblomstriga växter (fam. Apiaceae) kan särskilt kummin (Carum carvi) likna brudbröd. Den har dock tunnare, mer finflikiga småblad, som oftast är riktade så att varje par småblad bildar ett eget plan under det nästföljande paret flikar (“som en trappa”).

Brudbröd växer helst på öppna och varma platser med genomsläpplig, basrik eller neutral jord. Växten är ett karakteristiskt inslag i den artrika torrängen, särskilt på grusåsar, steniga och grusiga moränkullar, berghyllor och hällmarker där jordlagret inte är för tunt. Österut återfinns den även i gles lövskog. Man finner den också i hagar, på åkerrenar och vägkanter.

I hagmarkerna ökar arten den närmaste tiden efter att hävden minskat eller upphört, men den försvinner i allmänhet efter några decennier.

Brudbröd odlas ibland som prydnadsväxt och ett par av de få förekomsterna i väster och söder representerar förvildningar.

Brudbröd är en karaktärsart för växtsamhället ängshavretorräng och är vanlig i betade, kalkpåverkade torrängar där den även klarar sig, åtminstone tillfälligt, när hävden upphör. På alvaret ses den främst på örtrika torrängsryggar med glest stående enbuskar, ibland i karster, grusalvar eller på sprickrika kalkstensplatåer. Brudbröd växer också i lövskogsgläntor, glesare tallskogar, betade hässlen och slåtterängar. Även åkerkanter, tuviga fuktängar och skogsvägar kan hysa arten. Någon gång är den funnen på lokaler av ruderatkaraktär som gamla sandtag och stenbrott.

Brudbröd är mycket vanligt på större delen av Öland. Stora Alvaret, Mittlandet, västra stenkusten och östra sjömarken är ställen där växten uppträder frekvent. Endast Bödas kalkfattiga barrskogar högst uppe i norr gapar tomma på brudbröd liksom odlingslandskapet i sydväst i den hårt brukade Mörbylångadalen. Utbredningskartan visar hur utbredda kalkrika torrängar är på Öland.

Gammal, bofast.

Ursprunglig.
Torr, öppen mark: gärna i tunn sand på hällmark eller kalkberg, ofta riklig på torrängar (jfr Linnés beskrivning av primärfyndet) och på torra enbuskmarker. Betestålig. Brudbröd växer även i gles tallskog, ängsbarrskog, bryn, ängen, vägkanter och åkerrenar. Någon gång ses den på något fuktigare ståndorter, men då mest utan blommor. Arten har visat sig förekomma i nästan samtliga kartblad under Projekt Gotlands flora. Den har också rika, utbredda bestånd i det gotländska landskapet, vilket avspeglas i den höga andelen i provrutorna; brudbröd är en av de tio vanligaste arterna i provruteinventeringen. Johansson (1897) angav frekvensen ”Allest.”. Detta stämmer bra också i dag, så frekvensen är troligen oförändrad sedan slutet av 1800-talet.

Brudbröd växer oftast solöppet och relativt torrt på skalgrus eller skalblandad jord i hällmarker, naturbeten, torrbackar, övre delen av havsstrandängar och på andra glesbevuxna gräsmarker. Den förekommer också på klipphyllor, slänter och gräsplättar i basrikt berg. Brudbröd är en av de arter som signalerar skalmark och är vanligast utefter kusten i norra Bohuslän, som många andra värmeälskande och kalkgynnade arter. Sedan förra inventeringen har utbredningsmönstret behållits, men arten har minskat i trakterna av Göteborg och Kungälv. Kanske beror detta på ökande exploatering av markområden.

Brudbröd växer i torra syd- eller västvända gräsmarksslänter med ej helt sluten vegetation i jordbrukslandskapet. Blomningen sker i linneans tid. Bladrosetten övervintrar grön.
Två lokaler är i eller strax utanför kohage. En är under en vårtbjörk. En är vid enbuskar mellan granskog och en häll. Det finns bara ett fåtal plantor på varje lokal. En population inom 1–2 m² var stabil under 20 år. Frö av brudbröd som såddes in i augusti 2003 på en slåttermark i Idenor gav upphov till blommande plantor 2005. Ingen blomning sågs 2006 eller 2007, men 2008 blommade dubbelt så många som 2005, och fram till 2012 fortsatte den på denna nivå. Följearter på en av lokalerna var rödven, kvickrot, ängsgröe, kråkvicker, femfingerört, nyponros, grässtjärnblomma, gulmåra, röllika, flockfibbla, gråfibbla, renfana och bockrot.