Bengt Stridh
Ingolsbenning, syd riksvägen, Vstm 2019-07-07
Taxasida
vattenstäkra
Oenanthe aquatica
(L.) Poir.
vattenstäkra är en art i Botanikportalen. Sidan bygger just nu på grunddata från den befintliga databasen och ett växande kunskapslager.
Foto: Bengt Stridh
Översikt
Översikt
vattenstäkra är en art i Botanikportalen. Sidan bygger just nu på grunddata från den befintliga databasen och ett växande kunskapslager.
Synonymer
- vattenstäkra
Taxonomi
Namn
Vetenskapligt namn
Oenanthe aquatica
Vetenskapligt namn, fullständig form
Oenanthe aquatica (L.) Poir.
Svenskt namn
vattenstäkra
norwegianBokmal
hestekjørvel
norwegianNynorsk
hestekjørvel
Finskt namn
liejupahaputki
finlandSwedish
vattenstäkra
Danskt namn
Billebo-klaseskærm
Foton
Patrik Engström
Malmberga, Norrtälje kommun 2023-08-20
Nycklar
Inga nycklar finns för detta taxon.
Floratexter
Atlas of North European vascular plants
Hultén & Fries 1986
1402 Oenanthe aquatica (L.) Poir.
This species occurs in Europe and W. Asia and a few isolated areas in the SE. Asiatic mountains. It has been introduced into New Zealand. Cf. also Meusel et al. 1978, map p. 314.
Hallands Flora
Georgson, K. et al. 1997: Hallands flora. [Flora of Halland.] Lund.
Vattenstäkra är ursprunglig. Den ett- till tvååriga övervattensväxten trivs i grunda, dyiga, näringsrika och ofta kulturpåverkade vatten- och kärrmiljöer. Vanligen förekommer den på ljusöppna ståndorter men ett par förekomster är kända från glesa alkärr och trädskuggade diken. Växten är giftig.
Närkes flora
Löfgren, L. 2013: Närkes flora.
Vattenväxt, sälls.–täml. allm. i näringsrika, grunda sjö- och åstränder, bäckar, diken, gölar och dammar etc. Flertusenåriga lämningar har hittats vid Ervalla station i Axberg (Kjellmark 1899).
Blekinges Flora
Fröberg, L. (Red.) (2006). Blekinges Flora. Svenska Botaniska Föreningen.
Gammal bofast art.
Västmanlands Flora
Malmgren, U. 1982 05 19: Västmanlands flora. [The flora of Västmanland.] Stockholm.
Spridd-tämligen sällsynt inom Östra Västmanlands lågtrakter upp t.o.m. Norberg och Skinnskatteberg. Bunden till eutrof omgivning. Frånvaron i Västra Bergslagen torde bero på en kombination av ogynnsamma edafiska förhållanden och mindre passande temperaturklimat. Sydlig. Utbredningstyp: S3.
Flora över Dal
Andersson, P.-A. 1981 02 15: Flora över Dal. Kärlväxternas utbredning i Dalsland. [The flora of Dalsland.] Stockholm.
Myrin 1832.
Floran i Skåne.
Tyler, T. m.fl. (red.) 2007. Floran i Skåne. Arterna och deras utbredning. Lund
Status: gammal och bofast.
Förändring och hot: ej statistiskt undersökt men uppgiven från betydligt fler (ca 100) rutor vid förra inventeringen.
Förändring och hot: ej statistiskt undersökt men uppgiven från betydligt fler (ca 100) rutor vid förra inventeringen.
Smålands flora
Edqvist, M. & Karlsson, T. (red.) 2007. Smålands flora
Vattenstäkra växer grunt i näringsrika vatten med dyiga eller leriga bottnar, ibland på gyttjiga stränder. Den väljer oftast lugna avsnitt av åar, bäckar och diken, exempelvis kvarndammar eller slambankarna i åarnas innerkrökar, men återfinns också på skyddade, flacka sjöstränder. Arten trivs i små vatten, t.ex. pölar och avsnörda åarmar. Den påträffas även i skogsgölar.
Spridningen sker delvis med hjälp av den förtjockade, luftfyllda jordstammen, som är löst fästad i underlaget och lätt förs bort av vattnet.
Funnen i 77 rutor; tidigare uppgifter från 79 rutor. Ganska sällsynt i Kalmar län, sällsynt närmast väster därom och öster om Vättern; saknas i väster. – Ursprunglig.
Arten verkar ha minskat något under 1900-talet, kanske på grund av minskat bete på stränderna.
Vilseledande uppgift. Linné (1745b) nämner stäkra från Alvesta Skatelöv Huseby bruk, men här lär ordet avse svalting Alisma plantago-aquatica.
Spridningen sker delvis med hjälp av den förtjockade, luftfyllda jordstammen, som är löst fästad i underlaget och lätt förs bort av vattnet.
Funnen i 77 rutor; tidigare uppgifter från 79 rutor. Ganska sällsynt i Kalmar län, sällsynt närmast väster därom och öster om Vättern; saknas i väster. – Ursprunglig.
Arten verkar ha minskat något under 1900-talet, kanske på grund av minskat bete på stränderna.
Vilseledande uppgift. Linné (1745b) nämner stäkra från Alvesta Skatelöv Huseby bruk, men här lär ordet avse svalting Alisma plantago-aquatica.
Ölands flora
Andersson, U.B. & Gunnarsson, T. (red.). 2024.Ölands flora. SBF-förlag. Uppsala.
Vattenstäkra växer i grunt sötvatten på gyttjig botten. Växten klarar svagt rinnande sötvatten men är känslig för uttorkning och igenväxning. Ölands få lokaler kan karakteriseras som dike, liten damm i kanal, alkärr, skogskärr och sumpigt bete.
Vattenstäkra är på Öland mycket sällsynt och Rikard Sterner såg den själv bara på en handfull lokaler. Arten har minskat och är i dagsläget endast känd från tre områden. Dräneringen av landskapet och igenväxning har missgynnat arten som försvunnit från minst 12 äldre lokaler.
Gammal, bofast.
Bohusläns Flora
Blomgren, E. m.fl. (red.) 2011: Bohusläns flora. Föreningen Bohusläns Flora.
Vattenstäkra växer på dy eller lera på grunt vatten eller vid blöta stränder i och vid näringsrika dammar, sjöar och vattendrag. Man ser den bland vass, gärna tillsammans med högvuxna vattenväxter som svalting, svärdslilja och fackelblomster. Arten har visserligen även förut varit sällsynt i landskapet men har minskat sedan förra inventeringen och försvunnit från sina växtplatser i Göta älv, förmodligen dels beroende på att stränderna stenskotts, dels på att de näringsrika stränderna vuxit igen till följd av minskad hävd.
Västergötlands flora
Bertilsson, A., Aronsson, L.-E., Bohlin, A. m.fl. 2002, 2003. Västergötlands flora. – SBF-förlaget, Lund.
Ursprunglig, växer i vatten med leriga, dyiga bottnar eller på stränder i dammar, kanaler, avsnörda korvsjöar och laguner samt i blöta kärr. På betade, trampade ställen vid stränder av sjöar och åar kan den bli mycket liten. Vanlig på Kålland, mindre vanlig på lerslätten, sällsynt i övrigt. 152 lokaler i 85 rutor (10 %).
Sörmlands flora
Rydberg, H. & Wanntorp, H.-E. 2001: Sörmlands flora. Botaniska Sällskapet i Stockholm.
Europa, Västasien. I Sverige upp till Medelpad. I Sörmland mindre allmän – (10%). Vattenstäkran är tvåårig och kan variera starkt i antal på sina lokaler. Den förekommer vanligen i grunda, vindskyddade vatten, helst i näringsrika trakter. Ofta växer den på bar dy i högörtzonen innanför bladvassbältet vid våra slättsjöar tillsammans med arter som vattenskräppa, brun- och nickskära, sprängört och andmat. Arten växer också i åar, diken och dammar på lergrund där den kan bilda bottenvegetation ned till någon meters djup. Med sina luftfyllda stammar som flöte kan blomstjälkarna ändå nå över vattenytan. Vattenstäkran trivs även i fullt slutna alkärr, där den främst bebor de periodvis vattenfyllda sänkorna mellan trädens socklar. Arten har minskat starkt under 1900-talet på grund av upphörande strandbete.
Upplands flora
Jonsell, Lena (red.) 2010: Upplands flora. SBF-förlaget, Uppsala
Vattenstäkrans svenska utbredning är sydlig med endast enstaka förekomster norr om Uppland, där den är mindre allmän. 213 kartblad, 304 kvadranter.
Vattenstäkran förekommer i allehanda näringsrika, blöta miljöer, såsom dyiga sjö- och åstränder och dammar. Den växer även i alsumpskogar och blöta, öppna kärr samt i stora diken med konstant tillgång på vatten.
Förändring - 28 %. – På många stränder har vattenstäkran konkurrerats bort av andra vattenväxter, framför allt jättegröe, vilket gjort att den totalt minskat.
Vattenstäkran förekommer i allehanda näringsrika, blöta miljöer, såsom dyiga sjö- och åstränder och dammar. Den växer även i alsumpskogar och blöta, öppna kärr samt i stora diken med konstant tillgång på vatten.
Förändring - 28 %. – På många stränder har vattenstäkran konkurrerats bort av andra vattenväxter, framför allt jättegröe, vilket gjort att den totalt minskat.
Gästriklands flora
Ståhl P., 2016 – SBF-förlaget, Uppsala.
Vattenstäkran är en ursprunglig men kulturgynnad vattenväxt. Arten beskrivs som sällsynt i Gävletraktens växter 1863. Den var då känd från sjön Trösken och från Oslättfors. Under 1900-talet har många fler lokaler rapporterats och sammanlagt finns 35 gamla växtplatser. Arten har inte förändrat sin utbredning nämnvärt sedan 1900-talets början. Många lokaler t.ex. Oslättfors, Högbo, Ölbo och Åshammar har varit kända i närmare 100 år.
De vanligaste följeväxterna är svalting (42%), vit näckros, gul näckros, sjöfräken och jättegröe.
De vanligaste följeväxterna är svalting (42%), vit näckros, gul näckros, sjöfräken och jättegröe.
Hälsinglands flora
Delin A., Larsson A., Wannberg B. 2019 - SBF-förlaget, Uppsala
Vi känner fem gamla noteringar för vattenstäkra men har inte funnit arten under vår inventering. Tre noteringar är från området vid Dellensjöarna. Uppgifterna måste tolkas med försiktighet, då förväxling med kärrsilja har förekommit.
Medelpads flora
Lidberg, R. & Lindström, H. 2010: Medelpads flora. SBF-förlaget, Uppsala
Vattenstäkra är i äldre tid funnen i ett sannolikt källpåverkat, näringsrikt kärr nära havsstranden. Dessutom samlad en gång i okänd miljö.