Smörblomma är ursprunglig men starkt kulturgynnad. Växten är i första hand mycket betesgynnad genom att den undviks av kor, hästar och får på grund av den skarpa smaken. De vanligaste biotoperna är torra till fuktiga natur- och kulturbetesmarker, som inte sällan lyser gula av smörblommor. Växten är också vanlig i igenväxande eller ännu hävdade ängar, i bryn, på åkerrenar samt på väg- och dikesslänter. Sparsamt kan man också finna den i glesa och något fuktiga lövskogar, vilka i många fall vuxit upp på gammal inägomark.
Första fynd
Först uppgiven av Linne 1755 (indirekt genom att han uppger det halländska namnet gullskålar för arten). Två belägg från 1700-talet utan lokaluppgifter (L. Montin resp P. Osbeck i S).
Utbredning
222 rutor (100 %). Mycket vanlig. – Enligt Ahlfvengren (1924) allmän.