Sibiriskt fetblad är bofast. Det är en prydnadsväxt som kan kvarstå länge och ibland även förvildas, främst på kyrkogårds- och andra stenmurar samt i tomtgränser och vägkanter.
Arten härstammar från västra Sibirien. I Sverige är den känd som förvildad sedan slutet av 1800-talet.
Första fynd
Tidigare ej publicerad. Äldsta belägg från Falkenberg 1942 (E. Lindh i SBT).
Utbredning
11 rutor (5 %) men inte alltid antecknad under inventeringen.
Lokaler
Halmstad Breared Hästilt (5C 0i 32 41) stenmur N om gården, kvarstående 1987 (KG); Lingilt (5C 0j 19 07) utkasthög på vägslänt NO om bron 1990 (KG). Harplinge Särdal, Heden (4C 8b) vägkant 1980 (BT); Harplinge kyrka (4C 8c 41 23) kyrkogårdsmuren 1993 (KG). Kvibille Kvibille (4C 9d 42 33) kyrkogårdsmuren 1988 (KG herbarium). Hylte Drängsered S om Drängsjön (5C 5f 00 25) lövdunge, förvildad 1990 (K/LEM). Falkenberg Fagered Fagered (5C 9d 11 07) kyrkogårdsmuren 1991 (KG). Årstad Blixtorp (5C 2c 33 09) vägkant 1989 (MA). Varberg Varberg vid Fästningen (5B 7g 13 41) på utplanade tippmassor i f d stenbrott 1995 (IL). Kungsbacka Älvsåker (6B 7f 07 44) förvildad vid kyrkan 1989 (JK). Ölmevalla Åsa (6B 2f 39 28) sydvästexponerad bergssida 1995 (TE i GB).