Prakthäggmispel odlas som prydnads- och häckväxt. De även för människor smakliga bären sprids med fåglar. Arten är funnen förvildad och naturaliserad i bl a glesa lövblandskogar, där den ibland dominerar buskskiktet, i bryn, på strandhedar samt i klippterräng, bergbranter och någon gång även i gles granskog. I t ex Varbergstrakten pågår spridningen för fullt till kustbergens ljungmarker och här och var har små dungar uppkommit.
Arten ökar snabbt i utbredning och frekvens.
Ursprunget för prakthäggmispel är oklart, men i nordöstra Nordamerika finns mycket närstående släktingar. Arten, som beskrevs redan 1783, är känd som förvildad i Europa sedan 1800-talet (Schroeder 1972). Den första rapporten om vildväxande exemplar i Sverige är från Göteborg 1961 (jfr äldsta belägg ovan).
Första fynd
Tidigare ej publicerad. Äldsta belägg från Tölö Gåsevadholm, norrut vid vägen 1960 (M. Ohlander i GB, bestämt av F.-G. Schroeder 1967).
Utbredning
39 rutor (17 %). Ganska vanlig, eller traktvis vanlig på kustslätten och i övergångsbygden mellan Falkenberg och Åsa, i övrigt sällsynt eller helt utan förekomster.
