smällglim
Silene vulgaris
Smällglim är en gammal, kulturberoende växt. Den är konkurrenssvag och ljusälskande och bildar mindre bestånd i vägkanter, på vägslänter, trädesåkrar, igenväxande odlings- och betesmarker, järnvägsområden, grustag och soptippar.
Smällglim har ökat i utbredning och frekvens under 1900-talet. Troligen sker en viss tillförsel via frövaror.
Första fynd
Först publicerad av Osbeck 1788 under namnet Cucubalus Behen (’På Våxtorps kyrkogård. På Hallands Ås sällsynt’). I handskrift 1754 av Fischerström fran Hasslöv Dömestorpstrakten (Gertz 1947).
Bygdenamn och bruk
Ett lokalnamn från Okome, Köinge och Ullared är bläror.
Utbredning
134 rutor (60 %). Vanlig på kustslätten och i övergångsbygden, ganska sällsynt i skogsbygden men med utbredningsluckor. – Ahlfvengren (1924): här och där.
