ängssyra
Rumex acetosa
Ängssyra är ursprunglig men mycket kulturgynnad. Den växer vid havsstränder, i torra till fuktiga ängs- och betesmarker, på övergivna åkrar, åker- och vägrenar samt ruderatmarker.
Första fynd
Först uppgiven av Osbeck 1788 men utan lokaluppgift.
Bygdenamn och bruk
Äldre lokalnamn är surblacka [blacka = stort blad], surpil och surpiller. Det senare också använt om harsyra Oxalis acetosella.
Utbredning
223 rutor (100 %). Mycket vanlig. – Enligt Ahlfvengren (1924) allmän.