Vårkorsört är en ganska sent inkommen, starkt kulturgynnad växt som blivit bofast i landskapet, även om den kan vara obeständig på enskilda lokaler. Den ettåriga, ljusälskande och konkurrenssvaga arten växer enstaka eller, vilket är vanligare, i glesa bestånd på torr, sandig/grusig och glesbevuxen mark eller lätt åkerjord. Typiska växtplatser är dynområden, sandiga gräsfält, vägkanter, skärningar, stationsområden, sandtag, fyllnadsjord samt trädes- och omställningsåkrar i lättjordsområden. I de senare miljöerna kan arten ibland uppträda i oerhörda mängder.
Vårkorsört, som är hemmahörande i sydöstra Europa och Orienten, är känd från Sverige sedan 1860-talet. I Halland sprider den sig fortfarande.
Första fynd
Först uppgiven av Ahlfvengren 1910 från Halmstad norr om Berget [Galgberget] 1904 samt, baserat på uppgifter från S. Svenson, även från Falkenberg vid Herting och Kristineslatt sparsamt samt söderut efter järnvägen mot Skrea. Äldsta belägg från Falkenberg vid Herting 1898 (C. Holmdahl i LD, S, SUNIV och UPS).
Utbredning
60 rutor (27 %). Ganska vanlig på kustslätten, sällsynt i övergångsbygden och skogsbygden. Högst frekvens i de södra och mellersta delarna. – Ahlfvengren (1924): tämligen sällsynt i södra och mellersta Halland.
