Asp är ursprunglig men kulturgynnad. Den växer enstaka eller i mindre bestånd i mer eller mindre glesa löv- och blandskogar, ofta uppkomna i betes- och hagmarker, samt vid hus och gårdar. Aspen utvecklas bäst på väldränerad jord och trivs inte på lerjordar. I klippterräng vid kusten förekommer ibland krattskogar av asp, t ex i Hästhagabergen i Varberg. Aspen är ett ljuskrävande pionjärträd som framfor allt genom rotskottsbildning snabbt kan sprida sig på brandfält och ut i övergivna åkrar och betesmarker.

Gamla aspar bör sparas eftersom de är mycket värdefulla för en lång rad andra organismer, t ex mossor, lavar, svampar, insekter och fåglar (särskilt hålbyggare).