Häggmispel är inte känd som ursprungligt vildväxande men i Nordamerika finns nära släktingar (Schroeder 1972). Från odlade exemplar har bär spritts med fåglar och arten är numera fullständigt naturaliserad i Halland. I vissa områden utgör den ett påtagligt inslag i lundar och lövblandskogar. Ganska ofta ser man även enstaka buskar i bryn och bergbranter, på lövhällmarker, träd- och buskbevuxna renar samt åkerholmar.
Häggmispel har i Sverige odlats åtminstone sedan 1830 och är känd som förvildad sedan 1880-talet (Hylander 1966 b).
Arten har ökat mycket i utbredning och frekvens under 1900-talet. Bären sprids med fåglar.
Första fynd
Först uppgiven av Ahlfvengren 1924 under namnet A. canadensis från Skällinge Mäshult i skogssluttningar, spridda 3-5 m höga träd. Belägg från 1913 i S. Äldsta belägg från Varberg 1903 (Kaspersson i S).
Utbredning
100 rutor (45 %). Ganska vanlig i större delen av landskapet men med vissa luckor. – Hos Ahlfvengren (1924) endast primäruppgiften.
