Sjötåtel är ursprunglig på dyiga/sandiga/steniga sjöstränder och i strandgölar vid havet.
Första fynd
Först uppgiven av Neuman 1884 under namnet Aira flexuosa ssp. setacea från Skummeslöv 1881 (’Skummeslöfs strandegor i en grund sjö, belägen ungefär midt emellan Allarps by och hafvet’). Belägg från 1881 i LD och S.
Utbredning
2 rutor (1 %). Mycket sällsynt.
Lokaler
Laholm Knäred Killebergssjön (4C 5j 21 10) dyig lagun vid Blankans utlopp ur sjön 1980, 1989 (YJ). Känd sedan 1977 (se nedan). Kungsbacka Onsala Hållsundsudde, grunda, tidvis torrlagda strandnära dammar 1981 (B. Ståhl, bekräftad av JK). Kvar 1994 (UU).
Äldre uppgifter. Laholm Knäred Killebergssjön, vid Blankans utlopp ur sjön 1977 (YJ i GB och LD). Ännu 1989 (se ovan). Skummeslöv se primäruppgift. Sjön började torrläggas 1882 och marken odlades så småningom upp. Sjötåteln fanns kvar ytterligare några år, bl a i de nygrävda dikena, men 1909 sökte Ahlfvengren förgäves efter arten (Ahlfvengren 1924). Belägg finns från 1881 (Neuman i S och UPS), 1883 (Neuman i LD och UME), 1885 (B. Lidforss i GB, LD, S, SBT, UME och UPS samt F. Rosengren i LD, S och UPS), 1887 (N. H. Nilsson i LD, S och UPS) och 1888 (B. Lidforss i LD, S, UME och UPS).