Buskvicker har numera ingen känd växtplats i landskapet. Den finns närmast i Skåne, Småland och Västergötland (Gustafsson 1992). Enligt samma källa är arten störningsgynnad och växer i bryn, längs skogsvägar, utmed murar och husväggar samt på öppna gräs- och grusplaner.
Första fynd
Först uppgiven av Montin 1766 (’Bland Slån- och Törnebuskar på Halmstads gärde; uti ängarna söder om Vearps gästgifvare-gård, och flerestädes, men rar’). Ej återfunnen av Fries (1819). Hartman (1832) har dock med Halmstads lokalen och från samma plats finns belägg från 1866 (F. Elmqvist i LD). Belägg finns också från Getinge Vearp 1866 (F. Elmqvist i UPS).
Lokaler
Äldre uppgifter. Halmstad 15 km O om Halmstad, under hasselsnår och höga ekar i en undangömd, skuggig ravin, 10-tal exemplar 1959 (Hallenborg 1960). Växtplatsen har ej återfunnits. Getinge Vearp och Halmstad se primäruppgifter.