Åkernejlika är kulturberoende. Under inventeringen är den endast funnen vid ett tillfälle, som spontant inkommen i en trädgård. Förr var den vanligare och växte då mer eller mindre tillfälligt i åkrar och trädgårdar samt vid hamnar och kvarnar. Den är hemmahörande i stora delar av Europa och Asien och har troligen införts med frövaror och barlast. Möjligen har den i landskapet också odlats som prydnadsväxt (jfr äldsta belägg). Som vildväxande är den känd i Sverige sedan 1869.
Att arten minskat kraftigt beror sannolikt på att den inte klarar sig utan frötillförsel utifrån. Denna upphörde förmodligen så gott som helt när man under seklets första decennier införde effektivare frörensning.
Första fynd
Först uppgiven av Ahlfvengren 1924 under namnet V. segetalis från sju socknar (se nedan). Äldsta insamling från Hishult Oshult 1700-talet (P. Osbeck i S). Sannolikt odlad i trädgården vid säteriet Oshult [= Oxhult]. Arten är inte upptagen i Osbecks Utkast til Flora Hallandica från 1788.
Utbredning
1 ruta (1 %). Mycket sällsynt.
Lokaler
Halmstad Snöstorp Djäknebol (4C 7e 20 36) blomrabatt i trädgård, ej insådd, 1990 (P. Wiksten, KG herbarium).
Äldre uppgifter. Laholm Hishult se äldsta belägg; prästgården, i rågåker 1925 (A. Sellén i herbarium YJ). Halmstad Breared (T. Josefson enligt Ahlfvengren 1924). Halmstad utan årtal (R. Jepson i S); 1924 (Hammarskjöld i LD); hamnen 1926 (T. Nordström i S); östra hamnområdet 1911 (Ahlfvengren i S) och 1922 (J. Wiger i S) samt 1924, -26 och -29 (Wiger 1926 och 1931). Snöstorp 1924 (F. Ingvarsson i LD); Röinge, åker 1943 (T. Erlandsson i LD). Falkenberg Eftra Vastad (S. Svenson enligt Ahlfvengren 1924). Falkenberg 1930 (S.-S. Forssell i LD); valskvarnen 1909 (S. Svenson enligt Ahlfvengren 1924). Slöinge Berte kvarn 1912. Stafsinge Lis (båda S. Svenson enligt Ahlfvengren 1924). Varberg Varberg 1910 (D. Hylmö i GB, A. Petersson i UPS); norr om hamnen 1913 (Ahlfvengren i S); invid Getterövägen (Axinge 1962). Kungsbacka Onsala Mellberg, i vickeråker 1934 (F. Lundberg i GB och LD).