Ängsull är ursprunglig men kulturgynnad. Den bildar bestånd av växlande storlek på dytäckta mineraljordsstränder vid sjöar och vattendrag samt i många olika kärrtyper, ofta av drågkaraktar, i anslutning till gölar, bäckar och mosselaggar. Arten växer också i hällkar och vattensamlingar i övergivna täkter. Dessutom är den en av de första kolonisatörerna i vitmosstäckta torvgravar och diken.

På Uttramossen, ca 3 mil öster om Halmstad, växer ängsull även i höljor ute på högmosseplanet (KG 1991). Detta har ett visst intresse eftersom arten tillhör de kärrväxter som gör halt på kärrsidan av kärrväxtgränsen. I havsnära områden stämmer dock inte alltid detta, eftersom nederbörden här är rikare på närsalter än längre in i landet. De senaste årtiondenas kvävenedfall är säkert inte heller oväsentligt för ängsullens förmåga att klara sig i mossevegetation.