Vasstarr är ursprunglig men kulturgynnad. Den högvuxna och beståndsbildande arten växer i strandlinjen vid ganska näringsrika sjöar och vattendrag, i strandkärr, på havsstrandängar, särskilt vid bäckutflöden, samt i märgelhålor och fuktiga vägdiken. En rik förekomst på en försumpad åkervall i den näringsfattiga nordöstra delen av landskapet, där växten i övrigt saknas, stöder uppfattningen att vasstarren är en kulturgynnad art med ganska höga näringskrav.
Första fynd
Först uppgiven av Osbeck 1788 men utan lokaluppgift. Äldsta belägg från Hasslöv 1700-talet (P. Osbeck i S).
Utbredning
144 rutor (65 %). Vanlig på kustslätten och i övergångsbygden samt i de stora ådalarna i den södra skogsbygden upp till och med Ätradalen. I övrigt sällsynt eller, i de mest utpräglade fattigområdena, utan förekomster. – Enligt Ahlfvengren (1924) allmän.
