Finnögontrösten växte på en ljungdominerad vägren intill en stenig naturbetesmark, som då och då brändes för fårbetets skull. Idag växer här tallskog.

Ståndortsförhållandena verkar överensstämma väl med vad som är känt från övriga lokaler i Sverige. Enligt Karlsson (1982 a) växer finnögontröst dels på triviala vägkanter, dels på torra, magra betesmarker. På vägkanter kan den hålla sig kvar lång tid efter det att angränsande betesmarker vuxit igen. Underartens utbredning i Sverige i övrigt är östlig med växtplatser från mellersta Småland till Jämtland (Karlsson 1992). Enligt samma källa kan finnögontrösten ha kommit till vårt land under yngre stenåldern. Vad gäller den halländska förekomsten ligger det kanske närmare till hands att förklara den som resultatet av en sentida, slumpartad spridning - kanske med någon fodervara.