Nålbjörnbär är en ursprunglig men kulturgynnad art. Den bildar täta men ganska lågvuxna bestånd i naturbetesmarker, gärna i närheten av våtmarker, samt i anslutning till vägar.
Första fynd
Först uppgiven av Scheutz 1876 från Falkenberg. Funnen redan 1872 men då omnämnd som en avvikande form av R. suberectus (= R. nessensis; Scheutz 1873 a). Belägg från 1872 i LD.
Utbredning
26 rutor (12%). Ganska sällsynt i den mellersta delen, några isolerade förekomster i söder. Saknas i den nordligaste delen. – Enligt Ahlfvengren (1924) sällsynt.
Lokaler
Lokaler i södra Halland. Laholm Veinge Kårarp (4C 4h 20 35) gles lövskog nära sjön 1990 (KG). Känd sedan 1960-talet (se nedan). Våxtorp Hallahus, 300 m ONO om gården (4C 0h 04 33) vid dike 1994 (KG herbarium); Jonstorp (4C 0g 37 43) naturbetesmark 1980-talet (YJ). Förekomsterna är kända sedan 1960-talet (se nedan).
Äldre uppgifter från södra Halland. Laholm Veinge Kårarp och Våxtorp Nordanå-Stavershult, Jonstorp och Hylte 1960-talet (markeringar på karta som finns på UB i LD, se Oredsson 1974 och 1975). Med några undantag ännu på 1990-talet (se ovan).
