Grådådra är en sent inkommen, kulturberoende art. Den är ettårig och växer mycket sällsynt på torr, sandig till grusig och störd mark med gles växtlighet.

Grådådra kom till Sverige som fröförorening i vallväxtutsäde under första hälften av 1800-talet. Det första fyndet gjordes i östra Skåne 1823 (Witte 1909). I Halland ökade arten snabbt i början av 1900-talet och växte då huvudsakligen i åkrar och på torra, vegetationsfattiga ruderatmarker, t ex järnvägsområden. Ahlfvengren (1924) uppger arten från 19 socknar, från Ö. Karup i söder till Ås vid Viskan. När frötillförseln på grund av bättre frörensningsmetoder upphörde började grådådran minska och idag är den mycket sällsynt. I kalkrikare landskap än Halland, t ex Skåne, Öland och Gotland, har den klarat sig bättre och betecknas där som ganska allmän.