Kamomillkulla är en kulturberoende, ettårig växt som inte är sedd i landskapet sedan 1954. Även i andra landskap har den minskat eller försvunnit under senare delen av 1900-talet. Den fanns i Halland redan på 1500-talet, men av senare ståndortsuppgifter att döma tycks den framför allt ha kommit in med spannmål och frövaror till hamnar, kvarnar och stationsområden under första hälften av 1900-talet.
Första fynd
Först publicerad av Osbeck 1788 utan lokaluppgift men med anmärkningen ”Bränvins-orter, lägges på Bränvin”. Antecknad från Ö. Karup vid prästgården av Osbeck i handexemplar av Flora Hallandica från 1788 (Gertz 1946 e). Äldsta belägg från Eldsberga utan årtal (P. Osbeck i S). Vid utgrävningar i Bastionsgatan, Halmstad 1960 påträffades 5 frukter i lager som kan härstamma från övergången mellan medeltid och nyare tid, kanske 1500-talet (Hjelmqvist 1972).
Lokaler
Äldre uppgifter. Laholm södra Halland flerstädes (Theorin 1865). Ö. Karup se primäruppgifter. Halmstad Eldsberga se äldsta belägg. Halmstad Slottsmöllan (Ahlfvengren 1924); hamnen 1924 (J. Wiger i S). Söndrum Möllegård (Ahlfvengren 1924). Falkenberg Falkenberg valskvarnen 1936 (C. Blom i GB). Varberg Lindberg Lindhov (Ahlfvengren 1924). Varberg hamnen 1952 (H. Fries i GB). Värö Väröbacka station 1954 (F. Lundberg i GB). Kungsbacka Fjärås bangården 1950 (F. Lundberg i GB). Förlanda Rammsjöhall 1949 (O. Johansson enligt Ohlander 1967).