Höstsolros, med ursprungsområde i Nordamerika, är en prydnadsväxt som förvildas tillfälligt. I Sverige är den känd som förvildad sedan 1913.
Första fynd
Först uppgiven av Wiger 1926 som vanlig kulturflykting på ruderat- och avstjälpningsplatser. Äldsta belägg från Halmstad Galgberget, vid väg mot kasernerna 1913 (Ahlfvengren i S). Insamlingen togs dock inte med hos Ahlfvengren (1924), vilket kan bero på att växten inte ansetts ordentligt förvildad på den aktuella lokalen.
Utbredning
5 rutor (2 %). Mycket sällsynt.
Lokaler
Halmstad Eldsberga 1 km V om kyrkan (4C 5f 31 14) buskbevuxen slänt vid f d grustag 1989 (LEM, KG herbarium, bekräftad av T. Karlsson). Falkenberg Stafsinge Arvidstorp (5B 2j 35 09) vägkant 1990 (NGN). Vinberg Vinbergs hed (5C 3a 24 12) grustag omkring 1980 (NGN). Årstad Toften (5C 2b 36 25) ängsbacke vid vägskälet 1985 (NGN). Varberg Värö ca 100 m O om Brynestenen (6B 1g 08 35) 1987 (LS).
Äldre uppgifter. Laholm Ö. Karup Malen, på utfyllnad 1950 (B. Åman i LD). Halmstad Halmstad se äldsta insamling; Västra gärdet 1924 (J. Wiger i LD); Österstrand 1924 (K. Anderberg i GB); Slottsmöllan, ruderat 1925 (J. Wiger i S) = ” Kärret” 1926 (K. Anderberg i GB); Gustavsfält 1955 (Blom 1961). Falkenberg Falkenberg hamnområdet 1955 (Blom 1961). Kungsbacka Släp Bångsbo 1939 (E. Rystedt i GB).