Korsandmat är ursprunglig men starkt kulturgynnad. I norra Halland är den funnen i hällkar men de vanligaste växtplatserna är märgelhålor och dammar samt avsnörda gölar eller korvsjöar vid slättlandsåarna. Arten är bunden till mycket näringsrika vatten, men eftersom den håller sig svävande på varierande djup är den något mera beroende av klarare vatten än övriga andmatsarter. Trots detta finner man den oftast tillsammans med andmat L. minor, mera sällan stor andmat Spirodela polyrhiza.
Enligt Ahlfvengren (1924) är arten tämligen sällsynt och han anger endast 7 lokaler från lika många socknar. Den stora skillnaden mellan antalet gamla och aktuella uppgifter tyder på att arten ökat, även om man tar hänsyn till olikheter i inventeringsmetodik. Ökningen kan nog delvis förklaras av att över 3000 näringsrika småvatten i form av märgelgravar skapades under den senare delen av 1800-talet (Fleischer m fl 1984). Ahlfvengrens insamling av uppgifter till floran skedde under 1900-talets första årtionde och man kan nog räkna med att vattenväxternas kolonisering av märgelgravarna tog ett antal decennier. Spridningen fullbordades förmodligen inte förrän ett gott stycke in på 1900-talet. Under de senaste decennierna har de näringskrävande andmatsarterna gynnats av att jordbruksbygdernas småvatten tillförts stora mängder växtnäringsämnen genom utlakning från de kraftigt gödslade åkrarna. Även kvävenedfallet har medverkat i gödningen av dessa vatten.
Första fynd
Först uppgiven av Osbeck 1788 men utan lokaluppgift.
Utbredning
62 rutor (28 %). Vanlig på kustslätten, sällsynt i övergångsbygden och utan förekomster i skogsbygden. – Enligt Ahlfvengren (1924) tämligen sällsynt.
