Penningblad är en vanlig prydnadsväxt som lätt förvildas. Ibland är den naturaliserad, så t ex utmed Viskans stränder i både betad och obetad vegetation. Arten växer både torrt och fuktigt, ljust och skuggigt och uppträder på en rad olika, mer eller mindre kulturpåverkade ståndorter. Den är vanligast i vägkanter och tomtgränser men är också rapporterad från fuktig lövblandskog, betesmarker, stränder vid sött och salt vatten, märgelhålekanter, grustag och jordhögar. På många växtplatser finns spår av utkast.
Penningblad utbildar ytterst sällan kapslar men sprider sig lätt med rotslående skottdelar, bl a genom vattentransport (Dahlgren 1922, Sernander 1901). Den har ökat kraftigt under senare delen av 1900-talet.
Första fynd
Först publicerad av Fries 1817 från Hasslöv (’I fuktiga lundar, mest i södra H.’). I handskrift 1754 av Fischerström från Hasslöv Dömestorpstrakten (Gertz 1947).
Utbredning
91 rutor (41 %). Ganska vanlig i hela landskapet. – Enligt Ahlfvengren (1924) sällsynt.
