fingerhirs
Digitaria ischaemum
Fingerhirs är ett gammalt, kulturberoende gräs. Den ettåriga arten trivs på torr, sandig och ganska glesbevuxen mark, t ex trädes- och sädesåkrar, majsfält, trädgårdsland och vägrenar. Ett järnvägsområde och en kyrkogårdsmur utgör exempel på ovanliga växtplatser.
Första fynd
Först uppgiven av Linne 1761 under namnet Panicum sangvinale baserat på uppgift av P. Osbeck. Äldsta belägg från Hasslöv i åkrar 1700-talet (P. Osbeck i S).
Utbredning
31 rutor (14 %). Ganska sällsynt på kustslätten och i den södra delen av övergångsbygden. – Ahlfvengren (1924): här och där i södra och mellersta delen.
