Smalkaveldun är ursprunglig men kulturgynnad. Den växer beståndsbildande i näringsrika sjöar och vattendrag på varierande djup ner till ca 2 m samt i dammar, märgelhålor, havsstrandsgölar och diken. Som avvikande lokaler kan nämnas Ottersjön i Dagsås, där arten bildar flytvassar utanför vass- och sävbestånden samt ett par näringsfattiga brunvattenssjöar, Ljungsjön i Ljungby med ett ganska tätt och rikt blommande bestånd på grunt vatten samt St. Rösjön i Torup, med glesa men sparsamt blommande bestånd på relativt djupt vatten.
Första fynd
Först uppgiven av Fischerström 1761 (‘Med bladen av Typha angustifolia bindes säden i små kärfvar, som kallas Neker, och utgöra 30 sådane Neker en Trafve’).
Utbredning
47 rutor (21 %). Ganska vanlig på kustslätten, ganska sällsynt i övergångsbygden och mycket sällsynt i skogsbygden. – Ahlfvengren (1924): flerstädes.
