Fackelblomster är ursprunglig men starkt kulturgynnad. De vanligaste växtplatserna är havs- och sötvattensstränder med högörtvegetation, både på fastmark och i gungfly. Arten är också vanlig på klapperstensfält, i sprickor och klyftor på klippstränder vid sjöar och hav samt intill vattendragens forsar och fall. Exempel på kulturståndorter är betade fukt- och kärrängar, sänkta och mer eller mindre igenvuxna sjöar, dammar, märgelhålor, diken, torvgravar och soptippar.
Första fynd
Först uppgiven av Osbeck 1788 men utan lokaluppgift.
Bygdenamn och bruk
Ett äldre lokalnamn i Harplingetrakten är kattarompa [kattsvans].
Utbredning
197 rutor (88 %). Vanlig på kustslätten och i övergångsbygden. Ganska vanlig i skogsbygden utom i det näringsfattiga och myrdominerade området i sydost, där arten saknas. – Enligt Ahlfvengren (1924) allmän.
