blålusern
Medicago sativa subsp. sativa
Blålusern har odlats som vallväxt sedan 1800-talet. Förvildad växer den på åker- och vägrenar, stationsområden och annan ruderatmark. Även om arten är obeständig på enskilda lokaler är den dock bofast i landskapet och har ökat under 1900-talet.
Blålusern härstammar troligen från Medelhavsområdet och västra Asien. I Sverige är den känd sedan 1809.
Första fynd
Först uppgiven av Ahlfvengren 1924 som tämligen sällsynt (även som odlad) från nio socknar, från Hasslöv i söder till Släp i norr. Äldsta daterade insamling är från Laholm 1891 (P. Söderberg i LD).
Utbredning
44 rutor (20 %). Ganska vanlig på kustslätten, ganska sällsynt i övergångsbygden, saknas i skogsbygden.
