gatrödtoppa
Odontites vulgaris
Rödtoppa är ursprunglig men kulturgynnad. Den ettåriga halvparasiten växer dels på strandängar, dels på starkt kulturpåverkad mark som kan variera från torr till fuktig och från sandig till lerig, t ex åkerkanter och övergiven odlingsmark, trädesåkrar, åkervägar, gamla ler- och grustäkter samt andra ruderatmarker.
Första fynd
Angående första uppgift se åkerrödtoppa. Rödtoppa i snäv mening uppgavs först av Ahlfvengren 1924 från Halmstad och, baserat på uppgift av S. Svenson, även från Eftra Ugglarp men med anmärkningen: ”utbredning och frekvens ej utredda.” Äldsta belägg från Laholm Snapparp 1891 (P. Söderberg i LD, bestämt av B. Snogerup 1982).
Utbredning
77 rutor (35 %). Ganska vanlig på kustslätten och i övergångsbygden, i skogsbygden sällsynt.
