glasört
Salicornia europaea
Glasört är ursprunglig. Den saltberoende arten bildar mindre bestånd av växlande täthet på strandängarnas vegetationsfattiga och periodiskt saltvattensdränkta ytor, främst i sänkor eller erosionsgropar där salthalten blivit hög genom avdunstning.
Första fynd
Först uppgiven av Fuiren 1662 under namnet Kali geniculatum från Varberg.
Utbredning
25 rutor (11 %). Längs kusten från Halmstad till gränsen i norr. Sällsynt i söder, vanlig i mellersta och ganska vanlig i norra delen. – Ahlfvengren (1924): tämligen sällsynt i södra och mellersta Halland, i norra här och där. [Behandlad som kollektivart; innefattande även styv glasört.]
