Axslinga är ursprunglig men förekommer numera främst i kulturskapade vatten. Den växer sparsamt som undervattensväxt i näringsrika dammar, gölar och mindre sjöar.
Första fynd
Först uppgiven av Osbeck 1788 men utan lokaluppgift. Äldsta belägg från 1700-talet utan lokaluppgift (L. Montin i S).
Utbredning
6 rutor (3 %). Sällsynt. – Enligt Ahlfvengren (1924) sällsynt.
Lokaler
Halmstad Trönninge 1,5 km OSO om kyrkan (4C 6f 05 02) vattenfyllt lertag 1984 (PW herbarium, bekräftad av KG). Falkenberg Abild Hjuleberg, 400 m V om Åsbjär (5C 3c 29 19) källa 1985 (SU). Falkenberg Knölaberget (5B 2j 16 36) vattenfyllt stenbrott nära havsstranden 1985 (NGN herbarium, bestämd av S. Ericsson). Skrea Brogård (5C 1a 19 34) Suseån 1986 (NGN herbarium, bestämd av S. Ericsson). Varberg Varberg Fästningen, i vallgraven 1993 (IL herbarium, bekräftad av S. Ericsson). Senare illa åtgången efter insättning av 20 gräskarpar Ctenopharyngodon idellus. Veddige i sjön Dran nedanför Järlövs gård 1980-talet (LS).
Äldre uppgifter. Halmstad Eldsberga 1866 (F. Elmqvist i LD). Halmstad V om Nissans utlopp, vattengölar nära havsstranden 1896 (M. Bäärnhielm i GB och S). Trönninge Påarp 1862 (A. Lyttkens i S). Varberg Värö Viskan, Sunvära och Norrvära (S. Johnson enligt Svenson 1928). Ås Viskan vid Nyebro (Ahlfvengren 1924).