Trolldruva är ursprunglig i mullrika ädellövskogar, i lövskuggade rasbranter och vid bergrötter. Vanligen ingår basiska mineral i berggrunden och växten tycks föredra bergens nord- och nordostsidor. Arten är oftast fåtalig och blomningen sparsam. Hassel Corylus avellana saknas sällan på trolldruvelokaler och som exempel på mer eller mindre exklusiva följeväxter kan nämnas lundslok Melica uniflora, vispstarr Carex digitata, blåsippa Anemone hepatica, lundbräsma Cardamine impatiens, stinksyska Stachys sylvatica, desmeknopp Adoxa moschatellina och stor blåklocka Campanula persicifolia. En annorlunda växtplats finns vid gården Mellangärde i Ullared, där sedan många år ett kraftigt bestånd växer intill ett solexponerat stenröse i en öppen naturbetesmark. En fantasieggande tanke är att denna förekomst kan ha något samband med trolldruvans användning som hushållsväxt i äldre tid. För mycket länge sedan användes den mot pest och senare mot vägglöss. Vidare kunde man av bären framställa bläck samt använda dem vid färgning av textilier (Jonsson & Jonsson 1979).

Trolldruvelokaler bör undantas från slutavverkning och byte av lövträd mot barrträd.