tuvull
Eriophorum vaginatum
Mer information om arten

Tuvull är ursprunglig och växer beståndsbildande i fattigkärr, på mossar, fukthedar och i tallsumpskogar. Den är kulturgynnad såtillvida att den lätt koloniserar gamla torvtäkter och diken. Ibland förekommer den så rikligt att ” myrarna nästan se ut, som om vita jättelakan bretts över dem” för att tala med Wangö (1962). Arten är en av de tidigast blommande växterna (februari/mars) i de karga skogs- och myrområdena i det inre av Halland. Härigenom är den en viktig näringskälla för t ex skogsfågel och tidiga insekter.

Första fynd

Först uppgiven av Montin 1766 från Eldsberga (’Uti en kärraktig äng vid Stjernarp’).

Bygdenamn och bruk

Ett vanligt provinsnamn i den sydhalländska skogsbygden i äldre tid var tobödel [ullboll] enligt Wangö (1962). Se även ängsull E. angustifolium. Enligt Yngve Johansson förekom åtminstone i Hishult också namnet kulp, vilket använts om ängsull i Skåne (Vide 1966).

Utbredning

203 rutor (91 %). Mycket vanlig utom längs kusten där arten saknas i flera rutor. – Enligt Ahlfvengren (1924) allmän.