Gökblomster är ursprunglig men mycket kulturgynnad. I någorlunda naturlig vegetation växer den i al- och källkärr samt någon gång i backdalar i lövskog. De vanligaste växtplatserna är emellertid fuktiga och näringsrika kärrängar och högörtängar vid bäckar och åar. Ängarna är ofta gammal slåttermark, som nu har lämnats åt igenväxning eller ingår i betesmarker med måttligt betestryck. Mindre vanliga ståndorter är öppna diken genom odlingsmark. Gökblomstret minskar genom att många lämpliga biotoper växer igen.