kärrstjärnblomma
Stellaria palustris
Kärrstjärnblomma är ursprunglig men något betesgynnnad. Den är starkt bunden till betade eller obetade fukt- och kärrängar som oftast ligger i anslutning till ganska näringsrika vattendrag och sjöar.
Första fynd
Först uppgiven av Fries 1818 under namnet S. glauca ('I gräskärr, vanlig vid Halmstad, Tvååker m fl platser’).
Utbredning
84 rutor (38 %). Ganska vanlig på kustslätten, ganska sällsynt i övergångsbygden och sällsynt i skogsbygden. I stort sett ökar frekvensen mot söder. – Ahlfvengren (1924): här och där.
