Harris är sannolikt inte ursprungligt i Halland, även om ovanstående uppgift av Montin kan tyda på motsatsen. Det ursprungligt vildväxande harriset, som närmast finns på Jylland, skiljer sig från det odlade genom lägre växt och troligen också bättre köldhärdighet (Böcher 1980). Åtminstone sedan 1870-talet har arten både såtts och planterats för sin förmåga att binda sand och jord (Hollgren 1909 a) samt senare också i viltvårdssammanhang. Den växer som kvarstående och förvildad i torra, sandiga/grusiga vägkanter och vägslänter, vid grustag, på stationsområden och sandhedar samt i glesa strandskogar nära havet.
Harriset är känsligt för frost och under kalla vintrar fryser buskarna ner. Vanligen klarar sig emellertid de underjordiska delarna och kan skjuta nya skott.
Första fynd
Först uppgiven av Montin 1766 (’Uti N. Hallands Skärgård på några få ställen’). Belägg utan lokaluppgift och årtal i S.
Bygdenamn och bruk
I Harplingetrakten levde växtens danska namn gyvel kvar ännu i början av 1900-talet. I Slöinge har namnet risbuske använts och i norra Halland barnatukt.
Utbredning
156 rutor (70 %). Ganska vanlig. – Ahlfvengren (1924): flerstädes (i senare tid ofta sådd och naturaliserar sig sedermera).
