Sommarfibbla är sannolikt en gammal, kulturberoende art. Under senare delen av 1800-talet erhöll den tillskott utifrån genom att importerat gräsfrö från kontinenten innehöll sommarfibblefrö som förorening (Hylander 1943). Den växer på torr till frisk, slåtter- eller beteshävdad mark samt sekundärt även på vägrenar och ruderatplatser. Även om växten är ganska uthållig på igenväxningslokaler, är den dock på tillbakagång i hela landskapet i takt med att allt fler naturliga fodermarker växer igen eller planteras.