Brunrör är en i landskapet sent uppmärksammad växt. Den kan vara ursprunglig, men mera troligt är att det nordliga gräset invandrat spontant under 1800-talet. Det växer beståndsbildande i strandkanter vid bäckar, åar och dammar.
Spridningen pågar sannolikt fortfarande.
Brunrör är apomiktisk, dvs bildar frön utan befruktning.
Första fynd
Först uppgiven av Lindeberg 1878 under namnet C. phragmitoides från Släp Brandshult. Äldsta belägg från Släp Brandshultsån 1882 (J. A. Gabrielsson i UPS).
Utbredning
26 rutor (12 %). Ganska vanlig längs Nissan och Ätran, i övrigt sällsynt. – Enligt Ahlfvengren (1924) sällsynt.
Lokaler
Äldre uppgifter. Halmstad Halmstad östra hamnen 1911 (Ahlfvengren 1924). Falkenberg Falkenberg Herting, Ätrans gamla fåra 1974 (Nilsson 1975). Kungsbacka Fjärås nära Lygnerns nordstrand mellan Äskebacka och Alenäs 1964 (M. Ohlander i GB). Förlanda bäckutlopp i Öxaredssjön 1966 (M. Ohlander i GB). Lindome väst om gården Lyckan i dike/bäck 1962 (M. Ohlander i GB). Onsala Orredal, nära Gullekulla 1926; Råö, skogigt, stenigt snår 1929 (båda W. Palmaer i S). Släp se primäruppgifter.
