Vekt braxengräs är ursprunglig. Den växer på grus- och sandbottnar i näringsfattiga och måttligt näringsrika sjöar på djup mellan några decimeter och ett par meter. Endast ett fynd i rinnande vatten - en stenig strömsträcka i en medelstor å.
Bladen eller hela växten lossnar ibland från bottnen och ingår i sjösträndernas driftmaterial (jfr styvt braxengräs I. lacustris).
Arten hotas av överväxning av vitmossor och blågröna alger, som i försurade sjöar nu ersätter den ursprungliga bottenvegetationen. Även de i många sjöar ökade halterna av humusämnen försämrar betingelserna för braxengräs och andra rosettväxter. Någon tydlig frekvensminskning märks emellertid inte ännu.
Första fynd
Först uppgiven av Hartman 1889 från Breared.
Utbredning
36 rutor (16 %). Ganska sällsynt i skogs- och övergångsbygden. Saknas nästan helt på kustslätten eftersom lämpliga biotoper är sällsynta där. – Ahlfvengren (1924): tämligen sällsynt.
