Blåsuga är ursprunglig men kulturgynnad. I naturlig vegetation är den funnen på klipphyllor och på gräsytor i obetad hällmarksterräng. Vanligast är den emellertid på frisk till ganska torr, mer eller mindre kulturpåverkad mark med lågvuxen gräs/örtvegetation - glesa lövskogar, hagmarker, öppna naturbetesmarker, parker, naturtomter, gravhögar, skogsvägar och vägkanter. Blåsuga, som ofta växer i mindre grupper, trivs bäst på kvävefattiga jordar och missgynnas av gödsling.