Smörblomma är ursprunglig men starkt kulturgynnad. Växten är i första hand mycket betesgynnad genom att den undviks av kor, hästar och får på grund av den skarpa smaken. De vanligaste biotoperna är torra till fuktiga natur- och kulturbetesmarker, som inte sällan lyser gula av smörblommor. Växten är också vanlig i igenväxande eller ännu hävdade ängar, i bryn, på åkerrenar samt på väg- och dikesslänter. Sparsamt kan man också finna den i glesa och något fuktiga lövskogar, vilka i många fall vuxit upp på gammal inägomark.