Missne är ursprunglig men kulturgynnad. Den bildar vanligen täta bestånd i djupa lösbottenkärr och alkärr, i skogs- och myrbäckar, i gungflykanter vid sjö-, göl- och åstränder samt i märgelhålor, gamla torvtäkter och diken.
Första fynd
Först uppgiven av Fischerström 1761 men utan lokaluppgift (‘Växter, som utvisa saltaktiga källor, äro fåfängt eftersökte; men många finnas hvilka kunna tjäna den fattige Almogen til bröd och föda i dyr tid. Til exempel rötterna af Epilobium angustif. Convallaria polygonatum, Calla palustris och Triticum repens.').
Bygdenamn och bruk
Ett äldre lokalnamn från Harplinge är märgelhålekalla.
Utbredning
171 rutor (77 %). Vanlig i skogs- och övergångsbygden i södra och mellersta Halland, ganska vanlig på kustslätten upp till Varberg, i övrigt ganska sällsynt. – Ahlfvengren (1924): tämligen allmän i skogstrakten, flerstädes i kusttrakten.
