rödklint
Centaurea jacea
Rödklint är ursprunglig men starkt kulturgynnad. Den ljusälskande arten växer på ganska näringsrik mark, oftast torrt, men någon gång också fuktigt - strandängar, betesmarker, igenväxande odlingsmark, järnvägsområden, åker- och vägrenar samt övergivna grustag.
Första fynd
Först uppgiven av Osbeck 1788 men utan lokaluppgift. Äldsta belägg från 1700-talet utan lokaluppgift (L. Montin i S).
Lokaler
143 rutor (64 %). Vanlig på kustslätten och i övergångsbygden utom i dess mellersta del, där den liksom i skogsbygden är ganska sällsynt. – Enligt Ahlfvengren (1924): tämligen allmän.
