
vanlig smörblomma
Ranunculus acris subsp. acris
vanlig smörblomma är en art i Botanikportalen. Sidan bygger just nu på grunddata från den befintliga databasen och ett växande kunskapslager.

vanlig smörblomma är en art i Botanikportalen. Sidan bygger just nu på grunddata från den befintliga databasen och ett växande kunskapslager.
- vanlig smörblomma


Inga nycklar finns för detta taxon.
Hallands Flora
Smörblomma är ursprunglig men starkt kulturgynnad. Växten är i första hand mycket betesgynnad genom att den undviks av kor, hästar och får på grund av den skarpa smaken. De vanligaste biotoperna är torra till fuktiga natur- och kulturbetesmarker, som inte sällan lyser gula av smörblommor. Växten är också vanlig i igenväxande eller ännu hävdade ängar, i bryn, på åkerrenar samt på väg- och dikesslänter. Sparsamt kan man också finna den i glesa och något fuktiga lövskogar, vilka i många fall vuxit upp på gammal inägomark.
Floran i Skåne.
Förändring och hot: frekvensförändring mindre än 16 %.
Smålands flora
Smörblomma växer på nästan all slags mer eller mindre öppen mark utom den fuktigaste och den torraste – naturlig betesmark, betesvallar, gårdskanter, vägrenar, åkerkanter, bryn och skräpmark. Särskilt riklig blir den i fuktig betesmark, gynnad dels av gödslingen, dels av att den på grund av sin brännande smak inte äts av djuren. Förr var den vanlig i lite frodigare slåttermark (jämför primäruppgiften!). Vid torkning försvinner den brännande smaken, och hö som innehåller smörblomma är fullt användbart. – Smörblomman hör till de arter som ökar på grund av den höga kvävebelastningen i dagens landskap; rikligt av vanlig smörblomma gör sällan botanisten glad.
Västergötlands flora
Sörmlands flora
Medelpads flora
Naturliga förekomster har smörblomman i rika myrar och sumpskogar, främst i kalkområdet i nordvästra Borgsjö. Den växer då i ängsartad kantvegetation, på tuvor i glest skogbevuxna kärr eller någon gång i örtrik granskog, t.ex. på översilad mark på Nybodberget i Borgsjö och Stolpås i Alnö. I kalkområden finns den även i örtrika miljöer vid bäckar och åar som vid Lombäcken och Råsjöån i Borgsjö och Kallbäcken i Liden. Ibland växer den torrare, men då helst i stigkanter och körvägar.