Gurkört odlas i viss utsträckning åter som grönsaks- och prydnadsväxt efter att ha varit nästan bortglömd under en stor del av 1900-talet. Den självsår sig lätt och kan hålla sig kvar mycket länge i trädgårdar där den en gång odlats (t ex sedan 1978 i en trädgård i Söndrum). Arten, som är ettårig, förvildas tillfälligt och enstaka fynd har gjorts på starkt kulturpåverkade platser, t ex tomtgränser, avfallstippar, utkastplatser, järnvägs- och hamnområden, byggplatser, trädor samt öppen jord i betesmarker och åkrar.
Gurkörten kommer från Medelhavsområdet. I vårt land har den odlats sedan medeltiden som grönsaks- och medicinalväxt.
Första fynd
Först uppgiven av Neuman 1884 från Söndrum och Halmstad (’Fans redan 1865 som ogräs i trädgårdar inom Söndrums socken och har sedan dess, oaktadt flera utrotningsförsök anställts emot den, dock lyckats bibehålla sig. Förekom under flera år vid ”Dragvägen” i Halmstad, förmodligen spridd från ”Sommarlusts” trädgård’). Äldsta belägg från Varberg i trädgård 1848 (J. E. Areschoug i UPS).
Utbredning
13 rutor (6 %) men inte alltid antecknad. Funnen i rutorna 4C 4f, 5e, 5f, 7c, 7e, 8c, 8e, 8f, 9b, 9d, 5B 2j, 5i och 6B 6f.
Äldre uppgifter från 8 socknar, från Skummeslöv i söder till Onsala i norr.