Vattenveronika är möjligen ursprunglig. Den näringskrävande och kalkgynnade arten är i Halland endast funnen i två områden, dels i eller i anslutning till Stensån, dels vid Fylleåns mynning, båda näringsrika vattenmiljöer. Den fleråriga, halvmeterhöga växten är bofast i landskapet, men genom sin begränsade utbredning är den mycket sårbar.
Första fynd
Först uppgiven av Osbeck 1788 under namnet V. anagallis men utan lokaluppgift.
Utbredning
2 rutor (1 %). Mycket sällsynt. – Ahlfvengren (1924): tämligen sällsynt i den södra delen.
Lokaler
Laholm Ö. Karup 700 m NV om kyrkan (4C 1e 43 32) dike 1991 (PW herbarium, bekräftad av KG). Känd sedan 1911 (se nedan). Halmstad Trönninge Trönningeåns sammanflöde med Fylleån (4C 6e 07 22) sandig/dyig strand 1989 (LEM, KG herbarium). Känd från området sedan början av 1900-talet (se Snöstorp nedan).
Äldre uppgifter. Laholm Hasslöv Dömestorp (Fries 1917). Ö. Karup 1927 (S. Svenson i LD); Stensån vid Gropemöllan 1909; gränsbäck mellan Ö. Karup och Hasslöv 1916 (båda Ahlfvengren i S); V om kyrkan 1911 (Ahlfvengren i GB och S), ännu 1991 (se ovan); Hemmeslöv 1929 (C. Blom i GB och S). Halmstad Snöstorp stranden (Ahlfvengren 1924). Ännu 1989 (se Trönninge ovan).