Backnejlika är sannolikt ursprunglig. I någorlunda naturlig vegetation växer den ljusälskande arten främst på torr, obetad gräsmark vid havet. Den är dock betesgynnad och förekommer även i torra naturbetesmarker. Dessutom är den en ganska vanlig prydnadsväxt som lätt förvildas på vägslänter och andra gräsytor utanför trädgårdar samt mera tillfälligt på ruderatmarker.
Backnejlikan tycks ha minskat på naturliga och beteshävdade ståndorter. Tänkbara orsaker till nedgången kan vara igenväxning på grund av minskat bete och stort kvävenedfall. Det sistnämnda bör också ha missgynnat arten mera direkt genom att den är anpassad till kvävefattiga jordar (Ekstam & Forshed 1992).
Första fynd
Först uppgiven av Osbeck 1788 men utan lokaluppgift.
Utbredning
73 rutor (33 %). Ganska vanlig på kustslätten, ganska sällsynt i övriga områden med undantag för Laholm, där arten är sällsynt. Åtskilliga uppgifter avser sannolikt förvildade förekomster. – Enligt Ahlfvengren (1924) allmän.
