fårsvingel
Festuca ovina
Fårsvingel är en ursprunglig men mycket kulturgynnad art. Den växer på torr, ljusöppen mark - hällmarker, hedar, naturbetesmarker, renar och slänter.
Första fynd
Först uppgiven av Osbeck 1788 men utan lokaluppgift.
Bygdenamn och bruk
Ett äldre lokalnamn från Lindome är söasvingel [so = får].
Utbredning
222 rutor (100 %). Mycket vanlig. – Enligt Ahlfvengren (1924) allmän.