Luddveronika är en gammal, kulturberoende art som endast är funnen två gånger under inventeringen, dels i ett morotsland och dels i kanten av en sädesåker. Den ettåriga växten har sannolikt alltid varit sällsynt i Halland men tillhör nu gruppen utrotningshotade ogräs. Detta även med en viss reservation för att arten är lätt att förbise. Tillbakagången kan bero på att arten missgynnas när jordarnas innehåll av närsalter stiger på grund av rikliga gödselgivor (jfr Nilsson 1980).
Första fynd
Först uppgiven av Fries 1835-37 från Halland baserat på uppgift av P. F. Wahlberg.
Utbredning
2 rutor (1 %). Mycket sällsynt.
Lokaler
Halmstad Breared Årnaböke (5C 0i 10 22) kanten av en sädesåker 1989 (PW herbarium, bekräftad av KG). Varberg Skällinge Mäshult (5C 9a 35 15) morotsland 1982 (KG herbarium).
Äldre uppgifter. Laholm Laholm (P. Söderberg enligt Ahlfvengren 1924). Ö. Karup (E. Fries enligt Theorin 1865 och K. Johnsson enligt Ahlfvengren 1924). Halmstad Halmstad 1860 (A. Lyttkens i S); på fälten utmed vägen till ”Furet” (Neuman 1884). Kvibille grusgrop vid kyrkan 1929 (G. Samuelsson i S). Snöstorp Fyllebro, i åker 1959 (E. Wieslander i S). Falkenberg Falkenberg (S. Svenson enligt Ahlfvengren 1924). Varberg Stråvalla 500 m V om kyrkan, Hansegården 1948 (F. Lundberg i GB); Stomgården, i åker 1948 (F. Lundberg i handskrift 1949). Kungsbacka Fjärås järnvägsstationen 1964 (M. Ohlander i GB). Kungsbacka utan årtal (C. J. Lindeberg i LD och S). Lindome Anderstorp utan årtal (Quensel i GB och C. J. Lindeberg i S och UPS). Onsala 1864 (E. A. Trana i GB, LD, S och UPS). Släp Brandshult (Lindeberg 1850); 600 m N om Bukärr hållplats, åker vid väg 1922 (H. E. Johansson i S).