Tuvsäv är ursprunglig. I sin mest typiska form växer den framför allt på högmossar, där den är lågvuxen och måttligt tuvad. I kärr och på kulturpåverkad mark, t ex betade fukthedar, blir den mera tuvad och högvuxen och kan vara svår att skilja från hedsäv ssp. germanicum, som också finns i dessa miljöer. Mellanformer är inte ovanliga. Tuvsäven är brandgynnad.
Första fynd
Först uppgiven av Broddesson 1912 från Ullared. Osbeck (1788) uppger Scirpus caespitosus utan lokaluppgift men eftersom belägg saknas vet vi inte vilken underart det gällde.
Utbredning
159 rutor (71 %). Vanlig i skogs- och övergångsbygden, ganska sällsynt på kustslätten. – Enligt Ahlfvengren (1924) sällsynt. En klar underskattning av frekvensen, vilket sannolikt berodde på sammanblandning av de båda nyuppställda underarterna.